Jag vet att många av er har längtat efter nästa Monty-avsnitt, så här kommer del 13 som en liten Oktober-special! Hoppas ni gillar delen, och glöm inte att kommentera!

                                                   Carina=cyan

                                                   Johanna=grön

                                                   Anita=röd

                                                   Tobias=blå

                                                   Lucas=orange

                                                   Allison=rosa

                                                   Joe=ljusgrön

                                                   Martina=lila

                                                   Övriga=mörkt lila

                                                       Del 13                     

Här är jag, vad var det jag skulle se?

Det är så konstigt, jag kan knappt tro mina ögon! Kolla här!

Hallå, vad pratar ni två om?

Om du vill veta, så föreslår jag att du kollar här.

Kan du läsa upp vad som står i mailet?

Visst, hör här: 

"Kära familj, hoppas att ni kan förlåta mig för att jag lät er tro att jag var död. Det var för ert eget bästa som jag gav mig av. Det är sant det där med bilolyckan, men vad ni inte vet är att jag faktiskt överlevde. Men några svartklädda män hotade med att skada er, om inte jag gav mig av, långt bort. Det är svårt att förklara allt i ett mail, men tro mig, det var för ert eget bästa! De där svartklädda männen spred ut att jag dött, medan jag flydde i skräck, blandat med panik, därifrån. Jag kan försäkra er om att jag har det bra här där jag är nu. Jag vågar inte tala om var jag är, det finns ju risk att mailet inte kommer fram som det ska. Jag vet att jag varit borta i många år, men allt var för att skydda er. Men tro mig, ni kommer att få se mig igen, jag åker tillbaka till er snart, jag har fått reda på var ni bor nu, så då kommer jag hem igen!//Oscar Monty"

Så står det i mailet. Verkar det trovärdigt?

Hmm, när skickades mailet?

För en timme sedan!

Flytta på dig, Johanna! Jag ska försöka spåra den som har skickat mailet!

Ja, jag kan bara inte tro att pappa skulle maila oss! Det måste vara ett trick!

Kanske det, men flytta dig så ska jag ta reda på det!Jag ska försöka se om jag kan spåra adressen...Nu är det färdigt, allt pekar på att det faktiskt är Oscar som har skickat mailet. Han...han lever! Carina känner sig nästan gråtfärdig.Så pappa......lever?
Det...verkar så...Han lever... han är inte borta...vi kommer att få träffa pappa igen! Johanna gläder sig åt tanken.
Vi får i alla fall leva på hoppet...Det är sent, vi borde gå och lägga oss allihop nu. Vi får vänta, allt vi kan göra är att vänta..."Kan det verkligen stämma att pappa lever? Jag hoppas verkligen att han kommer tillbaka till oss."Jag går också och lägger mig, stanna inte uppe för länge bara, Johanna.  
Nejdå, mamma. Jag lägger mig nu direkt!   
"Åh, Oscar. Jag hatar att inte veta var du är, om du nu lever i alla fall." 
"Pappa, var är du? Om det stämmer att du fortfarande lever, kom hem igen!
Enligt vad de har berättat så är det här de bor nu. Jag hoppas att de inte har glömt mig, Johanna var ju bara en liten flicka när allt det här hände...
Jag knackar på dörren, hoppas att de hör det!
"Var det någon som knackade på dörren? Bäst jag går ner och ser efter... undrar varför besökarna inte ringer på ringklockan bara!"  Vem är han? Jag undrar om det var en så bra idé att gå ner ensam... men han ser bekant ut på något sätt!
Kan jag hjälpa dig?
Hej, Johanna. Känner du inte igen mig?
Johanna tittar misstänksamt på mannen: Borde jag det?
Vad händer här då? Vem är han?
Carina, det är ju jag!
Vem är du? Vad gör du här mitt i natten?
Titta noga, känner du verkligen inte igen mig?
Oscar...?
Ja!
Carina lägger sin hand på Oscar´s axel.
Jo, det är verkligen du!
Jag sa ju det! Du måste berätta allt, vad hände?
Jag ska berätta allt, men får jag komma in först? 
Självklart, kom in bara. Du kan sitta i soffan så länge, vi ska bara klä på oss först, sedan kan du berätta!  
Pappa, vi har saknat dig otroligt mycket! 
Jag vet, och jag har saknat er också.
Vem är det här?
Det är...
Det är pappa! Anita, fattar du?! Det är verkligen pappa!
Pappa! Då är det sant, du lever faktiskt!
Kom nu, nu går vi och klär på oss.
"Jag måste byta stil igen, pappa vet inte att jag bytte stil helt och hållet när vi trodde att han faktiskt var död. Jag tycker inte att han är redo att se vem jag har blivit! Jag gillar egentligen inte den här sockersöta stilen, men jag gör det för pappas skull!" 
Jag berättar inget förren Johanna kommer hit.
Här är jag, berätta nu, pappa!
Nämen gumman, vad har du gjort med ditt hår?
Inget särskilt, jag har bara bytt frisyr för pappas skull!

Hur som helst, det började med en varning...

                                                  fortsättning följer...