Här kommer Tiaras liv del 2, hoppas att ni gillar den här delen! :)

                                                   Mariana=ljusrosa

                                                   Mio=grön

                                                   Tiara=cyan

                                                   Alexandra=röd

                                                   Josef=orange

                                                   Övriga=grå

Det är snart kväll, vi måste börja röra på oss!

Följer du med mig?

Ja. Men vi måste skynda oss, vi får inte bli sedda!

Mariana och Mio sprang ut i kvällens mörker.

Åh, älskade Tiara. Vi önskar verkligen att vi inte behövde lämna bort dig. Men vi har inget val! Jag skriver vad du heter på den här lilla pappersbiten, så din nya familj vet vad du heter.

Mariana, vi har inte hela natten på oss! Sätt fart, innan de hinner gå och lägga sig!

Med tungt hjärta la hon ner lilla Tiara framför von Klane´s dörr. En tår gled nerför Marianas kind, hon skyndade sig att torka bort den.

Farväl, Tiara...

Mariana knackade på dörren för att fånga Alexandra´s och Josef´s uppmärksamhet. 

Får vi besök så här dags?

Kollar du vem det är?

Ja.

Kom nu, Mariana! Spring innan de ser oss!

"Kanske ses vi igen, kanske inte. Förlåt, Tiara, men det är det bästa för dig!"

"Farväl, älskade Tiara. Men jag lovar att vi ses igen en dag!"

Jag går och tittar, det kan vara grannen som hälsar på.

Bäst du skyndar dig, så han inte behöver vänta alltför länge!

Ingen granne här, men vad i?! En baby?!

Vad är du för en, då? Åh, en liten papperslapp också! "Tiara"? Jag antar att du heter så. Då så, välkommen till familjen, Tiara.

Det var inte grannen, det var en liten baby. Helt ensam, låg hon på vår trappa. 

Va?! Har hon något namn?

Den här papperslappen låg bredvid henne. Det står att hon heter Tiara.

Godnatt, Tiara.

Ska vi försöka uppfostra Tiara?

Om hon lämnades utanför dörren så antar jag att vi ska göra det.

Ja, men jag undrar fortfarande var hon kommer ifrån och vilka som är hennes biologiska föräldrar.

Vi ska nog inte bekymra oss om det, det viktiga är att vi tar hand om Tiara.          Du har nog rätt, Josef. Vi gör det!

Men nu är det nog dags att sova, det är sent.

Zzz...

Ovetande om allt som hänt de senaste 24 timmarna, sover Tiara lugnt hos sin nya familj.

                                          Fortsättning följer...     

Här kommer del 1 av den nya historien, så jag hoppas att ni gillar den! ;)

                                                   Mariana=ljusrosa

                                                   Mio=mörkgrön

                                                   Tiara=cyan

Mio, hörde du det där?                                                                                        Vadå, min kära?

Jag tyckte jag hörde ett ljud.

Ta det lugnt, Mariana. Jag kollar det, du stannar här!                                            Men tänk om det är något farligt?

Jag kommer snart tillbaka, lita på mig!

Men tänk om det är farligt?

Åh, Mariana. Du borde inte vara så ängslig, lita på mig!

Men Mio, jag...

Vänta på mig här, det är tryggt här i gläntan.

Okej då, men skynda dig. 

Jag lovar, och jag ska ju inte långt.

Nej, det är ju förstås sant.

"Jag hoppas i alla fall att det ska gå bra..."

Flera timmar senare, i solnedgången kom Mio tillbaka. Precis som han hade lovat. (Jag vet, lite ologiskt att vägen är precis där. Hehe!)

M-Mio, jag är orolig.

För vad, min kära?

Jag känner att barnet kan komma vilken dag som helst nu, och vi har ju inte någonting. Hur ska vi kunna ta hand om vår dotter?

Lugn, vi kommer nog på en lösning.

Vad ska vi göra då?

Jag ska fundera på det. Oroa dig inte!

Lugna dig, jag kommer inte att tillåta att det händer varken dig eller vår dotter något.

Åh, Mio. Jag vet inte vad jag ska göra! Vi äger bara två gamla sovsäckar, inget mer! Hur ska vi kunna ta hand om barnet?

Gå och lägg dig, jag stannar uppe en stund.

"Men jag vet inte... hur ska vi göra?"

"Det är nog första gången jag inte vet vad jag göra..."

"Eller snarare vad VI ska göra..."

AHH!! BARNET KOMMER!!

Håll ut, Mariana!

AAHH!!! HJÄLP MIG, MIO!!

AHH!!! MIO, HJÄLP!!

Fortsätt andas, Mariana! Håll ut, det blir bra!

AHHAHH!!! HJÄLP!!

Det kommer att gå bra, håll ut!

AHH!!!

      NU, NU KÄNNER JAG!! DET ÄR...AH!! HÄR KOMMER HON!!

Hon ska heta Tiara.

Hon är perfekt!

Hej, Tiara. Kom till pappa.

Dessutom vet jag nu hur vi ska göra. Jag vet en rik familj, ikväll lämnar du Tiara på deras trappa.

Jag vill inte lämna ifrån mig vårt barn, men du har nog rätt. Vi kan inte ta hand om Tiara, det är omöjligt för oss.

Men du ska veta en sak, Tiara, vi kommer alltid att älska dig. Var du än är och vad du än gör, så älskar vi dig ändå. Även om vi skiljs åt ikväll, så ska du veta att det är för ditt eget bästa!

Jag vill verkligen inte heller skiljas från Tiara, men vi har inga alternativ. Vi måste tänka på vad som är bäst för Tiara.

Jag vet, men jag kommer sakna henne så mycket. Men du har rätt, vi har inget val. Vi måste!

                                                   Fortsättning följer...