Simblogg

Inlägg publicerade under kategorin Ny historia: Livet på ett stuteri.

Av Amelia - 30 december 2012 17:00

Hejsan, allihop! Här kommer del 3 av livet på ett stuteri. Eftersom John Jones (tjejernas farfar) har dött, så är hans färg inte med. Dessutom, så har jag råkat radera frisyren som Emely hade i de föregående delarna. Därför har hon en annan frisyr från och med nu.

Jessica berättar allting, då är texten svart och skriven i vanlig stil. När Jessica pratar med någon är texten blå och börjar med ett talestreck. När hon tänker så är texten blå och skriven i kursiv stil, samt börjar med citationstecken " ".

Kommentera gärna, om du har kritik att komma med så försök att formulera det så du låter trevlig åtminstone. Jag vill inte se något "fyy, vad dåligt!!" eller något sånt. 

Har du inte läst de andra delarna? läs dem då här: Del 1 och Del 2


                                                                                                                                                                 

                                                                Jessica=blå

                                                                Emely=röd

                                                                Karina=cyan

                                                                Alina=orange

                                                                Adam=lila

                                                               Övriga=grå

 

Efter begravningen skulle mamma och pappa skjutsa mig, Emily och farmor tillbaka till stuteriet. Men farmor stod kvar vid farfars grav.

-Kommer du, farmor? ropade jag när vi skulle åka.

-Mm, åk i förväg. Jag kommer senare... mumlade farmor Karina tyst.

 

- Brr, det börjar bli kallt nu i början av hösten. Mamma huttrade till medan hon stod och väntade på mig och Emely.

-Är det säkert att du inte ska följa med nu, farmor? ropade jag igen.

-Jag kommer senare... svarade farmor utan att vända sig om.

 

-Som du vill, då... muttrade jag och tittade snabbt åt farmors håll innan jag satte mig i pappas bil.

 

Pappa körde oss tillbaka till stuteriet, och Emely började snyfta igen.

-Vill ni åka tillbaka till stan med oss, gumman? ni behöver inte stanna kvar här om ni inte vill. Mamma log vänligt mot oss.

-Jag vill åka hem igen... snyftade min syster.

 

-Nej, det ska vi inte! Vi ska stanna här, farmor behöver hjälp nu. Och dessutom så har jag en känsla av att anklagelserna mot farfar var falska! 

Jag kanske lät lite hård, men någon gång måste man sätta ner foten. Vi kunde ju inte bara sticka iväg och överge farmor sådär.

-Men Jessica, vad kan vi bevisa? vi kan ju inte bara gå in i stadshuset och säga att vi tror att farfar är oskyldig och så är saken ur världen! 

 

-Jag gillar inte att säga det här, men Emely har faktiskt helt rätt, Jessica.

-Men pappa, tycker du att vi borde lämna farmor nu? sa jag stelt.

-Nej, men... började pappa, men avbröt sig och tystnade.

 

-Men det måste finnas något vi kan göra för att bevisa farfars oskuld.

-Men gumman, tänk om anklagelserna är sanna i alla fall? då skulle allt ert hårda slit för att rentvå farfars namn vara förgäves.

-Pappa, hur kan du säga så? det är ju din pappa vi snackar om här! sa jag irriterat. Jag menade egentligen inte att låta så ilsken, men jag kunde bara inte fatta att pappa kunde säga så.

 

-Så? ska ni stanna eller inte? frågade mamma

-Ja, jag tänker i varje fall stanna. Jag var fast besluten om vad jag tänkte göra.

-Du då, Emely?  

-Jag tror att Jessica har rätt, vi borde stanna. Jag blev lite förvånad över Emelys svar, men jag kände mig lättad också.

-Okej, om det är vad ni vill. 

 

-Dåså, ring oss när ni är redo att åka hem till stan igen.

Jag sa inget, utan jag gick in i huset istället.

-Hej då, mamma. Ha det bra, vi hör av oss.

                                                                     

-Borde inte farmor komma snart? det börjar bli rätt sent...

Jag funderade lite innan jag svarade, men till slut sa jag: -hon dyker nog upp snart, kom så går vi och lägger oss.

                                                               

Just som jag var i färd med att krypa upp i överslafen så hörde jag att farmor kom in sovrummet.

-Jag är tillbaka, flickor.

-Äntligen, vi började bli oroliga! sa jag och kröp ner under täcket.

Farmor suckade tyst:- god natt, Jessica. Jag ser att Emely redan har somnat.

Jag hörde farmor lägga sig i sin egen säng, sedan släckte hon lampan.

 

Men redan på morgonen vaknade vi av ett högt skriande. Vårt sto, Siriol hade fött ett litet föl nu på morgonen!

 

-Hörde du samma sak som jag, Emely? frågade jag uppspelt medan jag klättrade ner från överslafen.

-Visst gjorde jag det, kom så går vi ut!

Snabbt drog vi på oss nya kläder och sprang ut på gården.

     

-Åhh, hon är bedårande! sa jag. Mitt hjärta tog ett skutt av lycka, så här glad trodde jag aldrig att jag skulle bli igen efter farfars bortgång. Men att se detta vackra, lilla, nyfödda föl gjorde mig nästan överlycklig.

    

-Hej, lilla vän. Sa jag och lät henne sniffa mig på handen.

 

Det dröjde inte länge förren fölet lät mig komma närmare. Jag kände verkligen att jag älskade henne, trots att det bara var en kvart sedan hon kom till världen.

 

Jag ledde henne till hagen, där jag började rykta henne, ta hand om henne. Vad Siriol och Camigo beträffar, så ledde Emely dem till hagen också.

 

Jag log belåtet när fölet glatt skuttade bort till Siriol.

 

-Emely, jag bara vet att farmor kommer bli jätteglad när hon ser det här! Kom så springer vi och säger till henne. Sa jag ivrigt.

 

-Du har rätt, kom igen! Hon behöver verkligen muntras upp! svarade Emily, hon lät lika ivrig som jag. 

Snabbt rusade vi ut, låste grinden till hagen och sprang in i huset.

 

Men när vi kom in så var farmor borta! Helt spårlöst!

-Vart har farmor tagit vägen? FARMOR!! ropade Emely, antagligen hoppades hon att farmor var någonstans i närheten och skulle höra när Emely ropade, men det kom inget svar.

"Jag kände nästan på mig att det här skulle hända..." tänkte jag för mig själv.

 

 

                                                              Fortsättning följer... 

 

Tycker ni samma som jag, att vi börjar komma in i historien nu? Lämna gärna en kommentar!   

PS. anledningen till att denna del inte kom igår är att jag var på bio med mamma igår, vi kom hem sent.

                                                     

ANNONS
Av Amelia - 24 mars 2012 18:33

Hejsan, kära bloggläsare! Här kommer äntligen "Livet på ett stuteri" del 2. Denna del är ganska sorglig, bara så ni är medvetna om det.

Kommentera gärna vad du tyckte om den här delen och släng gärna in några ord om den nya designen också!

Jessica kommer berätta alltihop, då är texten svart och skriven med vanlig stil. Annars är det skrivet med blått och börjar alltid med talestreck. När hon tänker, är texten blå och skriven med kursiv stil, det börjar alltid med citationstecken " "

                                                                                                                                                                                                                       

                                                                         Jessica=blå

                                                                         Emely=röd

                                                                         John=grön

                                                                         Carina=cyan

                                                                         Alina=orange

                                                                         Adam=lila

                                                                         Övriga=grå

Jag vänder mig bort, jag är ororlig för vad som ska hända. Brevet från stadshuset såg inte ut att innebära goda nyheter.

-Jessica? hörde du vad jag sa?

Emelys röst avbryter mig i mina tankar.

-Åh förlåt, Emely. Jag tänkte bara på annat, vad sa du?

-Jag frågade om du inte skulle byta om innan vi ska följa med farfar till stadshuset.

-Jag ska genast byta om.

-Jag tror inte att vi ska följa med in, men det är kanske bra att byta om i alla fall?

Jag börjar gå mot sovrummet medan mina tankar fortfarande kretsar kring kallelsen från stadshuset.

Snabbt byter jag om till lite mer sofistikerade kläder.

"Det här får lov att duga, bäst att jag fixar håret också när jag ändå håller på."


"Inte illa, om man jämför med hur jag brukar se ut i vanliga fall." 

Jag går ut i hallen och möter farfar. Jag ger honom en kram.

-Det kommer att ordna sig, farfar.

Farfar ler glädjelöst mot mig:-Jag hoppas det, gumman.

Så bär det av mot stadshuset, ingen av oss säger något under hela resan.

-Jag följer med in och ger mitt stöd till er farfar. Ni väntar utanför, tjejer.

-Okej, farmor.

Jag säger inget, jag bara betraktar farmor och farfar medan de går mot dörrarna till stadshuset.

Emely slår sig ner bredvid mig på bänken:-Du är fortfarande orolig, va?

-Är inte du det? är det enda jag få fram.

-Jo, men försök att tänka lite positivt. Sluta intala dig själv att det kommer att gå illa! svarar Emely, till min förvåning.

Jag är tyst i några minuter, sedan fortsätter jag:-Vad tror du kommer hända nu då?

Jag märker att Emely inte så gärna vill svara på den frågan, men efter några minuters funderande svarar hon:-Farfar har ju inte gjort något olagligt, såvitt jag vet. 

-Men i så fall, varför tror du att han kallas till förhör så här plötsligt? jag blir själv överraskad över hur irriterad min röst lät och jag väntar mig att Emely ska ge mig ett dräpande svar, men istället säger hon lugnt:-Jag vet inte vad jag ska tro, men du borde lugna ner dig lite.

Jag tystnar, men blir förvånad när Emely plötsligt säger:-Men du har kanske rätt; jag menar, att kallelsen kom så plötsligt kan inte båda gott.

Jag vet inte vad jag ska svara, så jag sitter tyst och låter Emelys ord sjunka in. Plötsligt kommer farfar och farmor ut, jag ser på deras miner att det inte gick väl. Jag får god lust att fråga vad som hänt, men låter  bli.

Under tystnad börjar vi alla att gå mot farfars gamla bil.

Vi sitter tysta allihop under resan hem igen, jag kan se på farfars min att det inte gick bra på förhöret. Men han tycks inte vilja prata om det. Och inte farmor heller.

Medan Emely sitter och klappar Zingo, går jag mot badrummet för att göra mig i ordning. Det börjar bli dags att lägga sig och sova.

(Någon månad senare)

Ingen av oss har återhämtat sig ännu efter förhöret förra månaden. Särskilt inte farfar, men vi är övertygade om att han är falskt anklagad för grovt djurplågeri.

-Han har suttit därute på bänken i flera timmar nu, jag börjar bli orolig för honom... mumlar farmor tyst.

I precis samma stund kommer farfar in och då får vi alla en hemsk chock!

Vi brister alla tre i gråt när vi ser vad som håller på att hända. Zingo ylar i sorg blandat med skräck.

Vi alla ser hjälplöst på medan liemannen tar farfar ifrån oss! Farmor står helt stilla och stirrar på spöket efter honom.

-Vi kommer sakna dig, farfar! lyckas jag få fram, alltmedan mina tårar strömmar nedför mina kinder.

Snabbt fiskar Emely upp sin mobiltelefon för att ringa våra föräldrar.

-Hej, pappa. Vi har hemska nyheter! Farfar har dött, snälla du, kom hit och ta med mamma också, snyftar Emely i luren.

När våra föräldrar kommer någon timme senare, rusar jag fram till mamma. Jag lägger mitt ansikte mot hennes skuldra och gråter. Exakt hur länge jag står där, vet jag inte. Men mamma står och omfamnar mig länge, och låter mig få utlopp för all sorg.

-Såja, lilla gumman, viskar mamma tröstande.

Jag lyfter huvudet från mammas skuldra och lugnar ner mig. Men farmor är helt förstörd, hon står med ansiktet lutat mot pappas skuldra och skakar av gråt.

Snart kommer Emely också ut, hon slår armarna om pappa och jag hör hur hon snyftar högt och ljudligt.

Men mamma är bra på att locka fram folks leende även i de mest hemska situationer. Hon pratar stilla med mig och på något konstigt sätt får hon mig faktiskt att le, trots min sorg.

Farmor lutar återigen huvudet mot pappas axel och gråter, men till slut lugnar även hon sig.

Begravningen hålls i stillhet på kyrkogården. Ingen av oss orkar hålla tårarna tillbaka nu...



                                                                     Fortsättning följer... 

ANNONS
Av Amelia - 2 mars 2012 18:51

Nu kommer äntligen del 1 av Livet på ett stuteri. Ledsen att den blev försenad, det kom oförutsedda förhinder. Hoppas att ni gillar del 1.

Jessica kommer berätta alltihop, då är texten svart och skriven med vanlig stil. Annars är det skrivet med blått och börjar alltid med talestreck. När hon tänker, är texten blå och skriven med kursiv stil, det börjar alltid med citationstecken " ".

                                                                                                                                                                 

                                                                         Jessica=blå

                                                                         Emely=röd

                                                                         John=grön

                                                                         Carina=cyan

                                                                         Övriga=grå         

Jag heter Jessica och det här är min syster, Emely. Vi är tvillingar och 19 år gamla. Vi är här på besök hos farfar och farmor, liksom varje sommar. Vi har precis anlänt, som vanligt så är det första vi gör är att springa till hagen. Det är kanske lite barnsligt av oss, men det är bara så vi är. 
-Hej, flickor! 
-Hallå på er, mina tjejer!
Emely och jag tittar upp och betraktar farmor och farfar som kommer gående framåt mot hagen. Vi lämnar hästarna och går fram till grinden.

    -Hej, farmor! 

-Det var ett bra tag sedan, farfar.

Jag skyndar mig fram till min farfar och slår armarna om honom. Emely och farmor börjar genast att prata om allt, och mer därtill!

Farfar och jag betraktar dem när de kramar om varandra. Jag ler mot dem en liten stund, sedan får jag syn på Zingo, farfars och farmors busiga Golden Retriever.

Emely skyndar sig fram mot Zingo och klappar hans huvud. Vi andra betraktar dem båda med leende miner. Emely och Zingo har alltid haft en djup vänskap och medkänsla för varandra. Det är mer än vad man kan säga om gemenskapen mellan Zingo och mig. Han är tillsammans med Emely så mycket att han inte lyssnar på mig längre.

-Ni har inte ridit på länge, va? 

-Ja, ni kanske ska ta en ridtur runt kvarteret tillsammans?

Emely och jag skyndar oss in i huset för att byta om till ridkläder.

        När vi äntligen är klara för en ridtur, är det redan mörkt ute.

-Något säger mig att det här får bli en kortare ridtur än planerat.

Jag nickar frånvarande och och mumlar: -Ja, men vi hade kommit ut tidigare om inte du tagit två timmar på dig att välja kläder och ridhjälm.

-Jag kan ju inte gärna rida ut iförd kläder som inte klär mig!

Jag suckar otåligt och svingar mig upp i Siriols sadel.

Vi styr in hästarna till vägkanten och jag kortar Siriols tyglar och skänklar på henne. Emely betraktar mig en kort stund och säger sedan: -Märkte du att farfar verkade lite frånvarande?

-Jo, nu när du nämner det, farfar verkade faktiskt lite bekymrad.

Jag skänklar Siriol lite till och rider om min syster.

-Vi rider några hundra meter till, sedan rider vi hem.

Emely skänklar Camigo och lyckas faktiskt rida ikapp mig.

-Tror du vi kan göra något för att hjälpa farfar?

Jag ger henne en allvarlig blick: -Kanske, men först måste vi ta reda på vad det verkligen är som bekymrar honom.

-Självklart.

(Nästa dag)

-Kom, Jessica. Låt oss gå in och äta frukost, jag undrar om farmor och farfar har vaknat än. Min syster går före mig mot huset.

Vi stannar till när vi hör höjda röster inifrån.

-John, vi måste berätta det här för dem. Vi kan inte hålla något sånt här hemligt för dem.

-Jag vet inte om det är en så bra idé att berätta det nu. De kommer bara att bli oroliga.

-Konstigt vore det annars.

-Det är inte rätt tillfälle att säga det i alla fall.

Men när vi har kommit in så har farfar och farmor redan satt igång med sina egna sysslor, och märkte därför inte att vi kom in.

Plötsligt hördes ett ljud inifrån stallet, vi rusar dit på en gång.

-Hur kom Camigo in i Siriols box?!

Det blev en spänd stämning i stallet, plötsligt gick det upp för mig vad som hade hänt. Men jag sa inget, eftersom det är något som tiden får utvisa.

(Lite senare)

-Vad är det som har hänt, farfar?

-Det gäller det här brevet, det kom i morse.

-Men kära nån, det är ju en kallelse till förhör i stadshuset!

Precis då kommer jag in i rummet, med ett leende på läpparna. Men mitt leende försvinner snabbt när jag ser farfars och Emelys bekymrade miner.

-Vi kommer nog på något, farfar.

-Vad har hänt? frågar jag oroligt och låter min blick pendla från Emely till farfar.

-Farfar har fått en kallelse från stadshuset. 

-En kallelse? Låt mig få se...

-Han har kallats till förhör... Jag ser att farmor är helt förkrossad.

Farfar har alltså kallats till förhör i stadshuset!


                                                                           Fortsättning följer...  

Kommentera gärna vad ni tyckte om del 1.            

Av Amelia - 24 februari 2012 16:59

                                                                       

                                                                  Jessica=blå  

-Nu är det nog dags att presentera sig. Jag heter Jessica Jones, det här är min farfars häst, Camigo. Eller ja, snarare min häst numera. Jag ska berätta hur det hela började, men först ska jag presentera min familj.

-Jag har alltid tyckt mest om Camigo, det var bland annat därför jag älskade att tillbringa somrarna här på farfars stuteri. Min syster däremot, stannade alltid hellre hemma i Sunset Valley, där vi bor med våra föräldrar och vår katt. Min syster tyckte alltid att det var trist att åka hit varje sommar, men för ungefär två år sedan hände något som förändrade hela våra liv.

-Tjejen där borta, hon som står och gosar med Siriol, det är min syster, Emely. Hon har aldrig varit mycket att hurra för i sadeln, men hon har god hand med allt annat. Hon är mycket ansvarsfull och älskar djur, och då menar jag mindre djur, typ katter och marsvin. Men hon älskar farmors sto. Siriol är väl det enda undantaget, Emely har älskat Siriol ända sedan hon räddade Emely från att drunkna när vi var barn.

-Men det är inte allt, Emely är även alltid snygg och ordentlig. Hon går aldrig ut med håret i oordning, i skolan var hon alltid den mest populära tjejen och hon hängde alltid tillsammans med sitt "poppis-gäng". Utekvällar och discon var det enda som hon brydde sig om på gymnasiet. Sen när vi gick ut tredje ring så trodde jag att hon skulle förändras, men icke då! Hon höll kontakten med sina kompisar och träffade dem jämt och ständigt, åtminstone tills våra föräldrar köpte ett hus ute på landsbygden, inte alltför långt ifrån farfars och farmors stuteri. Numera vill våra föräldrar bara ha oss hemma hos dem på vintrarna, resten av året tillbringar vi här på stuteriet.

-Ja, man kan väl inte säga annat än att allt är lite splittrat nu, sedan vår farfar gick bort. Men jag ska presentera våra farföräldrar ändå, det blir bäst så.

-Det här är våra kära farföräldrar, Karina och John Jones. Det här är deras hund, Zingo. Han är ett riktigt busfrö!



(Tjejernas farfar och farmor kommer vara med i del 1, så jag presenterade dem båda i prologen. Mest för att ni skulle få lite mer insikt i historien, bli lite bekanta med dem. När Jessica säger att hennes farfar har gått bort, så menar hon att det kommer att inträffa i själva historien.) 
  

Presentation


Välkomna till min blogg!
Denna blogg har varit aktiv i 4 år och har nu blivit en frågeblogg. Jag kommer alltså inte skriva fler inlägg, men jag besvarar fortfarande frågor. Så fråga på! :)

Statusinformation

Nuvarande status:

Jag är: online/offline! 

-

 

Kommande: -

Veckans blogg

Det finns ingen tävling på bloggen för tillfället.

Era kommentarer är viktiga!

Din kommentar är viktig både för bloggen och för mig.

Era kommentarer får mig att vilja fortsätta blogga, så glöm inte att kommentera--även om inlägget kanske inte är världens mest intressanta.

 

De enda kommentarer som tas bort är reklam, spam eller klagomål som inte bygger på något. Har du ett klagomål, så vill jag alltså att du även skriver och motiverar för mig varför du tycker så. Då kan jag tänka på det till nästa gång.

Innan du frågar eller kommenterar:

                    Frågor
Jag svarar på frågor så snabbt jag kan, men jag vill att ni tänker på detta innan ni frågar:

1. Ställ inte samma fråga flera gånger.
2. Spam eller löjliga frågor kommer att tas bort. 
3. Se till att du fått med allt innan du skickar frågan.
4. Se till att helst använda skiljetecken i dina meningar.
5. Jag lägger inte ut installationskoder på bloggen, ber du om en kod skickar du din fråga via mail, skicka frågan till Amie.phl@Gmail.com 
   

            Kommentarer
1. Spam eller löjliga kommentarer kommer att tas bort.

2. Använder du min blogg för att sprida reklam för din eller någon annans blogg, löper du risken att blockeras.

3. Klagomål, grov kritik eller elakhet kommer att tas bort.

4. Om uppdateringen försämras, påminn mig lugnt och sansat istället för att häva ur dig elakheter. 

5. Kommentera inlägget, inte om saker som inte alls har med inlägget att göra!

Fråga mig något om sims!

393 besvarade frågor

Omröstning

Ser du fram emot Sims 4?
 Absolut!
 Ja, antar jag.
 Kanske...
 Nej, sims 3 är redan så bra.
 Jag spelar inte ens sims!
 Sims 4?

Senaste inläggen

Do you need a translation?

If you need a translation, just select your language in the menu below to translate my blog:

Följ bloggen

Följ Simblogg med Blogkeen
Följ Simblogg med Bloglovin'

Gästboken

Sök i bloggen

Kategorier

Länkar

Besöksstatistik

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
<<< Februari 2015
>>>

Arkiv

RSS


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se